Intill dig.

Så nära.. mitt ansikte mot ditt bröst, du håller om mig så hårt. Min näsa letar sig upp mot din hals och kittlar dig i andetagen. Vill aldrig slita mig ifrån den här känslan. En doft av sommar, värme och längtan.

Ett rum att minnas.

Ett kliv in i rummet, blicken vandrar fram och tillbaka, kan inte riktigt bestämma sig på vad den vill stanna vid. Allt är så vackert här, det är som att blir uppäten av en dröm. Detaljerna, husets historia, inredningen. Stort, luftigt och ljust.
Stora fönster, med en bred fönsterkarm som inbjuder till att slå sig ner och beskåda utsikten. Fönstret är en ram för omgivningen utanför, bildar en oslagbart vacker tavla. Gröna vidder av vinodlingar och kullar med olivträd.
Stengolvet med sina sprickor som växt genom åren i takt med antalet fötter som tassat runt på det. En alldeles för hjärtskärande vacker garderob med en rundad form i ljusgrönt, målad med snirklade bladmönster i gult, nästan guldig nyans. Den knakar när man öppnar dörrarna, och det kittlar i hjärtat när blommönstrade plagg hängs upp på de rackliga galgarna, i garderoben finns även speglar som med tiden gjort motstånd för att bli sådär perfekt skinande rena.
Väggarna pryds av massvis med fåglar som är avbildade på ett mjukt och fängslande sätt, de har hängts upp med eftertanke, vid första anblick ser det ut som om någon gjort det i sömnen. Det finns en struktur i oredan.
Sängen, en rokoko, den har perfekt svarvade gavlar. Sängstommen är som en vadderad tavla med ett stort broderi föreställande en flock med hjortar, med stora kronor.
En ståtlig byrå i mörkaste trä, tunga lådor pryder rummets ena hörn. Där ansikten avspeglats så många gånger att en liten del av varje persons uttryck fastnat. Det är från detta hörn man kan se rumsdörren öppnas, huset  välkomnar oss att vandra vidare för att möta mer av dess spännande förflutna.