Att behålla

Den följde med hela dagen, solen. Morgonsolen som väckte trötta ögon och som så varmt fyllde kroppen med behövlig energi, aftonsolen som målade husfasaderna med sitt orangea sken och gjorde höstkvällen mästerligt vacker. 
Det skedde i ett rus, då när ens sinnen var maximalt förstärkta av bubblande känslor och spänning över att befinna sig i ett nytt sammanhang. En konstellation av av främlingar som blivit ihopsatta av en gemensam nämnare. Det var ett potpuri av intryck, från början till slut.
Jag blev överrumplad då jag tittade ut genom ett fönster och insåg att natten övergått till morgon och grannen var i full gång starta bilen för att ta sig till jobbet. Du kysste mig och sa godnatt och snubblade in i ett annat rum. Tio sekunder av fyrverkerier avlossade sig i tankarna innan kroppen slog av och föll i sömn.
Jag håller i det hårt, minnet.

Det händer i dig hela tiden, omedvetet. Du varken ser eller hör det och så kommer det alltid vara, eftersom det aldrig går att stoppa... Ibland är de fina, runda, mjuka, skära, andra dagar kan de vara betonggråa, vassa, hårda och blockera allt. Det går inte att tänka bort, för hur mycket du än försöker så finns de där, och kommer göra det till den dagen vi slocknar..