Den är ständigt återkommande och smyger sig alltid på, vanligtvis lite senare än vad en önskar, längtan är alltid enorm. Varje gång blir jag lika ställd av vad som händer. Hur kunde jag glömma bort det magiska, de helt gudomliga dofterna? Varje gång är det som om en konstnär tar fram sitt staffli, palett och färglägger min värld, målar den i alla möjliga nyanser. Men det är inte bara min värld, det är nog i allas. De första små liven som flirtar och visar att nu är det någonting nytt och levande som kommer ta vid. Känslan denna gång är helt obeskrivlig, jag är kär i den och jag vill aldrig, aldrig att den ska lämna mig igen. Vi kanske upplever den olika, men den är fortfarande pågående, och lika bestående som stjärnorna på vår överväldigande himlen.