Jag är alltid på plats innan dig, men jag går ändå några steg bakom. Jag tar genvägar, det gör inte du.
Jag förflyttar mig snabbt mellan det som i min fantasi är en snårig skog med träd som står och hänger likt en gammal krokig tant. De hänger över mig men jag har alltid en relativt klar bild av stigen. Det är ganska molokna, de känner av sinnesstämningar. Jag parerar mellan kvistar och snår, så är det alltid. Men jag kommer alltid ut ur den. Med nya rivsår och erfarenheter. Den här gången gick det lite snabbare, det var visst inte meningen. Men jag klarade av det, jag kunde andas hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar