Redan från början kändes det som ett kanske förhastat beslut, men det kändes så annorlunda. Jag såg det framför mig. Två personer, som blint älskar varandra.
I tanken står de där, mittemot varandra, i ett försök att vara uppklädda och lovar varandra evig kärlek, trohet, i nöd och lust för resten av livet. Så vackert, så spännande och galet. Du älskade mig lika mycket som du älskade att stilla den där inre hungern. Den där törstiga venen.
Jag blundade för det som kändes jobbigt och svarade JA, inom mig bubblade det av adrenalin.
"Du älskade mig lika mycket som du älskade att stilla den där inre hungern. Den där törtiga venen." Snygg formulering!
SvaraRadera:) bra fröken
SvaraRaderaHåller med om meningen ovanför snyggt.