Hängandes över kanten lägst fram i fören på den gamla träekan. Omsluten av en doft av varm tjära. Solen kastar glittrande strålar på sjön, endast en lätt vind som svalkar mina kinder.
Händerna smeker vattenytan och ekan glider ljudlöst framåt i sundet, mellan vasstrån och näckrosor.
Trots vrålande skrik från ett 30-tal måsar som cirkulerar ovanför "Måseskär" är jag lugnare än någonsin.
Ja, mmm.. Härligt! Håller också segelekan som det främsta redskapet för att få bara `finnas´:)
SvaraRaderaSkönt!
SvaraRadera